Historien om en misslyckad kupp - 6 år efter 11 april 2002

Historien om en misslyckad kupp - 6 år efter 11 april 2002
Här kommer en längre artikel skriven av läsare av hemsidan som redogör för bakgrunden och sammanhanget för kuppen 2002.

För sex år sedan genomförde en grupp militärer med sina historiska allierade i Latin Amerika: industrimän, media och näringslivet en statskupp i Venezuela. Målet var att ta bort den valde vänsterinriktade presidenten, Hugo Chavez. Under två dagar besatt de makten, upplöste parlamentet och satt landet i undanstagstillstånd. De ockuperade radiostationer och telekanaler och på så sätt skar befolkningen bort från händelserna. De tog till fånga landets regeringschef och satt honom under arrest.

Dagen efter kuppen kunde man läsa i den ”fria” pressen i väst att ”demokratin” hade räddats och återinsatt i Venezuela. Medierna i Sverige lovordade kuppmakarna och det skrevs långa spalter av de mest kända liberala debattörerna som förklarade att kuppen hade räddat demokratin i Venezuela.

Ingen kom i försvar till den venezolanska regeringen och påpekade att t.ex. landets konstitution, som hade bearbetats och godkänts från samhällets alla instanser och vunnit laga kraft i en folkomröstning 1999, garanterade rätten att återkalla presidentens mandat om en majoritet av befolkningen så ville.

Det är unikt i världen. Det finns tre länder i världen som har implementerat en sådan lag och endast Venezuela använt sig av den möjligheten 2004. Ändå kallade de falska liberalerna i Sverige landets president för ”en diktator” och välkomnade kuppmakarna som frihetens förkämpar. Bland dessa ”freedom fighters” i Venezuela fanns media magnater, höga militärer och motsvarigheten till ordförande i Svenskt näringsliv (som satte sig själv som president efter kuppen).

Vad var som gjorde att de så kallade liberala debattörer och media skribenter anslog sig till den globala hurrarop när nyheten om kuppen spred sig?

Orsaker ligger i Venezuelas historia. Som är kontinentens historia och även historien om nyliberalismen. Venezuela hade anammat den nyliberala ideologin. Ideologin hade svept över kontinenten i följespår och i intimt samspelt med de militära högerdiktaturerna under 70-talet.

Den nyliberala ideologins främsta och grundläggande kännetecken och stridsrop är privatiseringar, avregleringar och nedskärningar hade infört i Chile, Argentina, Uruguay och Brasilien i skydd av gevär, tortyr och massmord.

Det fanns inget annat sätt att införa ett sådant brutalt system som erfarenheterna från Ryssland, Kina och Irak senare skulle visa. Orsaken är lika banal som självklart: ingen befolkning skulle i demokratiska val välja att svälta, förlora sina jobb, små affärer, industrier, låta landet tillgångar säljas ut för en spottstyver och plundras av gangsters. Milton Friedman, nyliberalismens ideolog var klart på denna punkt: Om det ska göras ska det göras snabbt, brutalt och hänsynslöst

I Venezuela hade den nyliberala vågen nått landet i slutet av 80-talet när resten av kontinenten dragits in i en huggsexa och enorma förmögenheter skapades när statsägda industrier reades och skattefinansierade anläggningar plundrades av ”finanshajar”. Finansiering av köpeskillingen ordnades passlig nog med lånade pengar från IMF och statens egna medel som ”lånades ut” till förmånliga villkor. När kraschen kom (vilket händer överallt för eller senare) tog staten ansvaret för lånet så att allmänheten blev blåsta flera gånger: först fick de betala via skattesedel uppbyggnaden av den nationella industri och samhällsservicen, efter reades den ut till samma spekulanter till förmånliga priser, därefter när skojarna tömt verksamheten på tillgångar och kört den i botten övertog staten deras skulder till utlandet, och sist när de utländska finansspekulanterna hamnat i kris så höjdes räntan för att de skulle täcka sina förluster vilket resultera i att folket i dessa länder drabbades av ofantliga utlandsskulder. Det är den nyliberala ekonomin i fyra akter.

Venezolanerna gjorde motstånd mot bedragarna och deras utländska ”experter” och 1988 gav de sig folket ut på gatan för att kräva sin rätt. De blev massakrerade av samma nyliberala president som hyllades av liberala debattörer som en ”sann demokrat”. Han hade vunnit valet med ett helt annat program, för att därefter börja implementera de ”strukturanpassningar” som IMF dikterade.

Presidentens legoknektar dödade så många som 3000 invånare i Caracas. Ingen vet exakt hur många som dödades. Då var det ingen i Sverige som klagade över denna brutale mördare, denna hänsynslösa maktgalne autoritäre president! Vad skulle hända om Chavez gjorde samma sak? Men det är skillnad!

Det är stor skillnad för att Chavez hade förbundit sig att komma till makten för att förbättra folkets levnadsvillkor och göra Venezuela oberoende av de utländska ”experterna” som har orsakat så mycket misär var de än kom. Han vann valet med ett program som lovade politiskt deltagande, en ny konstitution, en offentlig sektor som garanterade vård skola, arbete och en nationell industri och som han sade ”ett stort oberoende Venezuela”.

Han åberopade sina förfäder men framför allt Simon Bolivar, Amerikas store frihetshjälte från självständighetskrigen mot kolonialmakterna, som symbol och ledstjärna i sitt projekt: Den Bolivarianska Revolutionen. En revolution som skulle fullborda det förrådda första försöket från 1820- talet. Nu skulle det verkligen bli självständighet! Folket lyssnade och höll med. Alla deltog i utformade av den första bolivarianska konstitutionen på modern tid. Den diskuterades på alla arbetsplatser, alla skolor, på gatorna och byar, överallt deltog folket. De röstade igenom reformen 1999 med överväldigande majoritet (2007 röstade folket med knappt majoritet för att behålla den bolivarianska konstitutionen i sin nuvarande form istället för att förändra den och fördjupa innehållet).

Detta var för mycket för de som hade styrt landet i 150 år men inte gjort något förutom att plundra det, korrumpera det, sälj det och fyllt sina utlandskonton med de smulor de fick av sina partners i utlandet. De levde bra på det och brydde sig inte hur landet hade det. Men nu verkade saker vara i görningen och det lät farligt för deras livsstil. Något måste göras.

De satte igång en skrämselkampanj om det kommunistiska spöket som hade tidigare kommit väl till pass när olika nationalistiska, socialdemokratiska, socialistiska och t.o.m. riktiga liberaler hade kommit till makten i regionen. Det funkade inte. De använde sig av sin monopolställning inom media för att förtala regeringen. Det funkade inte heller. De klagade på hur oljeintäkterna ”gavs bort” till Kuba i utbyte mot 30000 läkare och till att bygga sjukhus, bostäder, fabriker och skolor. De hade inte klagat när olja gavs bort till de stora oljebolagen mot en spottstyver. Nu klagade de högljutt när staten tog en själig andel av intäkterna och använde dem till allas venezolaners nytta. Naturligtvis förlorade de säkert, som grupp, de småsmulor de fick för att tillåta detta röveri (som dock var miljontals dollars). Därför drabbades de av panikstämning.

Så kom den 11 april 2002. Kuppmakarna hade planerat i detalj händelsernas förlopp. De hade till sin hjälp amerikanska rådgivare och specialister i ”demokratis försvar”. De hade det militära kommandot och näringslivet med sig. De hade massmedia i sin kontroll. Under dagen hade de tagit initiativ till en demonstration i Caracas och ordnat så att prickskyttar sköt mot folk, både sina egna och Chavez anhängare. Samma kväll stormade de president palatsen.

Deras plan var att det skulle sluta så här. Man skulle enligt ”handboken” sätta in en stor repression mot de mest hängivna, döda några tusentals som ingen skulle nämna, skriva om eller komma ihåg, man skulle stänga medierna som sade fel saker, kasta obekväma politiker i fängelse, skicka andra till utlandet där de kunde vegetera och man skulle omedelbart motta stora lån från internationella långivare, investerarna skulle återvända när vinsterna säkrades, den internationella pressen skulle lovorda återinställande av ”demokrati” och några kanske skulle t.o.m. kritisera metoden (dock inte målet) och kräva en snabb återgång till den ”konstitutionella demokratin” (som just hade avskaffats med deras bifall!)

Men något gick fruktansvärd fel. Rykte hade börjat sprida sig i Caracas att Hugo Chavez inte hade avgått ”självmant” och folket börja samlas och diskutera. Man skickade kravallpoliser för slå ner grupper som krävde presidentens återinsättande. Man sköt på demonstranter och obeväpnade ungdomar. Sluminvånarna strömmade till centrala Caracas från deras pappersskjul och från deras misär. Folkmassan började röra sig mot centrala Caracas, sjungande, skrikande, uppmanande, dansande, beväpnad med påkar och pistoler, allt i en blandning av karneval, uppror, fest och upplopp. Mot kvällen den andra dagen efter kuppen nådde hundratusentals Caracasbor presidentpalatset bestämda att få sin president frigiven eller dö den kvällen.

Ställda inför valet att skjuta på sitt eget folk eller förena sig med dem valde styrkorna som hade intagit president palatsen det andra alternativet. Den venezolanska soldaten skiljer sig från andra i Latinamerika i att de inte har utbildats i USA i så stor utsträckning och att de flesta kommer från fattiga familjer. Det var lätt för soldaten att se sin mor eller sin syster i folkmassan. Det var lätt för dem att se beslutsamhet. Det var lätt för dem att se vilka som var vilka. Kuppmakarna fick fly i panik när soldaterna gick över till folket. Kuppen var över. Några timmar senare hämtades presidenten och välkomnades av folket som fyllde Caracas. Det var den 13 april 2002. Hugo Chavez lovade då att aldrig överge sitt folk, inte ens om det skulle kosta honom livet.

Det var för sex år sedan det här hände. En händelse som var unik i Latinamerikas historia. Folket hade inte gett upp, de hade inte tappat hoppet och inte modet. Trots den mediala blockaden hade nyheten sprids sig mun till mun, invånarna hade gett varandra tröst och mod, de hade beväpnat sig med beslutsamhet, de hade ingenting att förlora och mycket att vinna, president Chavez var inte ensam som Allende hade varit nästan 30 år tidigare. Och det var ingen slump för president Chavez hade talat för Venezolanerna om Allendes heroiska men ensamma kamp i president palatset. Alla visste vad som väntade dem. Historien är levande hos folket.

Men trots att mycket har gjorts i Venezuela för att säkra folkets deltagande i den politiska processen, för att försäkra dem om de basala behoven, för att bli oberoende av de stora oljebolagen och internationella institutioner som kvävde landet, för att utveckla den inhemska industri och den offentliga sektorn, för att förberedda folket för en eventuell väpnad aggression, för att utveckla de kollektiva och de sociala medierna, och framför allt för att försäkra landets fortsatta välstånd genom ett medveten och konsekvent integrationsarbete med resten av Latinamerika och diversifiering av sina handelspartner, så finns det mycket fortfarande att göra.

Landet är hotat och det är hotat inte för att det har misslyckats så som en del propagandister försöker sprida utan för att det har gått framåt! Framåt på alla område: ekonomin växer, inflytande växer och auktoritet växer. Det går inte obemärkt bland folket i resten av kontinenten, inte obemärkt i resten av världen. Var än Chavez kommer välkommas han som en hjälte. I arabländerna, i Ryssland, i resten av Latin Amerika och i Europa. Skulle han komma till USA skulle han också välkommas mycket väl av FOLKET. För folket hyser en intuitiv förståelse för vilka som är deras vänner och vilka som vill dem illa, vilka som ljuger för dem. Falska profeter är kortlivade. Chavez har redan varit president i 10 år snart. Det är ingen tillfällighet.

Men han inte mer än vad folket gör av honom. Det finns redan tusentals Venezolaner och andra latinamerikaner som har tagit intryck och vaknat ur den dvala som diktaturer och den nyliberala dimman hade sänkt dem i. Man diskuterar, man hittar alternativa vägar, man accepterar inte att ”historien är slut” eller att ”det inte finns annan väg” som Thatcher och C. Bildt försäkrade på 90-talet. Man börja se sig omkring och man ser att man inte är ensam.

Därför har de mörka krafterna som verkar i slutna rum eller träffas på lyx hotell, försedda med prostituerade och feta bankkonto utfärdade av lika skumma organisationer för att konspirera och planera för nästa drag. De vilar inte. De skyr inga medel. De har inga skrupler, inga hämningar. Faktiskt är bland dem sådana drag dygd, inte tecken på fördärv. De kommer från media världen, från stora bolag, från utländska regeringar, från lokala maffiabossar, i deras CV kan man hitta anställningar i högerorganisationer, i paraplyorganisationer som säger sig försvara demokrati, andra som säger sig förvara mänskliga rättigheterna, anställningar i think tanks finansierade av välkända aktörer, andra har jobbat för att föra diktatorer till makten andra har tillhört dödskvadroner eller stött terrorist organisationer, alla tror sig ha ett högre värde. Många av dem var nyligen samlade i Rosario. Från Sverige deltog liberalen och ”freedom fightern” Mauricio Rojas.

Dessa krafter kommer inte att vila. För dem är det en fråga om liv eller död. De kämpar för sina privilegier och friheten att råna folket samt att plundra länder. De hittar på alla möjliga ursäkter för sina uppsåt och de anställer en armé av pseudointellektuella som förse dem med behövliga argument om hur 2+2 kan faktiskt bli 5. De räknar också med den internationella media som ligger i deras händer och viktigast av allt: de räknar med de sektorer i dessa samhällen som vill bevara etablissemangets privilegier. De fruktar att om de inte har makten i samhället så kommer deras välstånd att tas ifrån dem.

De här driver delar av småborgerligheten och medelklassen till vansinne. Ska arbetarsöner och döttrar komma in på universitet? Detta har lett till att universitetsstudenter med ”bättre” bakgrund gått ut och protesterat mot förslag om att göra det lättare att komma in på universitet. Detta är ett uttryck över en panik som drabbar dem som ser sina privilegier försvinna, de fruktar att de ska förlora sin roll i ett samhälle där alla har rätt till utbildning. De som gynnats av det gamla systemet kommer att fortsätta att protestera.

Och vi kommer att fortsätta höra om de verkliga framsteg som venezolaner gör trots den massiva och groteska propagandan, trots det mer eller mindre tysta kriget man har deklarerat mot Bolivars ättlingar. Men för varje 11:e april finns en 13.e april som man säger i Venezuela.

Det är viktigt att alla som vill försvara sann demokrati och som tror på människans frihet ser till att säga sin mening till de förvirrade människor som nu ser president Chavez som ett hot. Sprid information på nätet och i verkligheten.

Marc Leon

Det här inlägget gjordes april 11, 2008 vid 9:22 pm och är arkiverad under Analys. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 kanal. Du kan Skriv ett svar, eller trackback från din egen webbplats.




Latin America, Venezuela, Brazil, Argentina, Chile, Nicaragus, Ecuador, Cuba, Chavez, Ibero America, Alternativa Bolivariana, Bolivar,Bolivia, Bolivia, Santa Cruz, cochabamba, sucre, la paz, Evo Morales,separatistas, nazistas croatas, UNASUR, ALBA, Socialismo siglo 21, Daniel Ortega, Fidel Castro, Correa, Lula Da Silva, aporrea, Globovision, Telesurtv, Agencia Bolivariana de Noticias, prensa Latina, hispano America, Simon Bolivar, terrorismo mediatico, democracia, patria, libertad, dignidad, revolucion Bolivariana, Mercosur, Petrocaribe, Hugo Chavez Frias, Orvex, No+ Chavez, No más, Medios de Noticias La Antorcha Aporrea Cadenal Global La Calle La Cambio de Siglo El Carbobeño Correo del Caroní La Costa De Frente -El Diario de Caracas El Diario de Guyana Diario el Progreso Ecos de Caracas Entorno Inteligente Frontera La Hora Impacto El Impulso El Mundo Meridiano La Nación El Nacional El Norte Las Noticias de Cojedes Noticias PYME Noti Tarde Nueva Día Nueva Linea El Oriental Panorama El Periodiquito Pico Bolivar La Prensa El ProgresoEl Regional de Zulia Semana Hoy El Siglo Sol de Margarita Solo Deportes Tal Cual Temas El Tiempo Últimas Noticias -Última Hora El Universal VEP El Venezolano Venezuela al Día Venezuela Analysis La Verdad V Headline La Voce La Voz Yaracuy 2200 Agencias de Noticias & Gobierno Agencia de Noticias de Venezuela Notici Orinoquia Photo Gobierno en LíneaPortales Analítica Auyantepui Barquisimeto Cantv Civila Directorios de VenezuelaGuía Info Guía Web Mi Punto Multi Puerta Mukas NotivenSabueso Terra Trompo Venezuela Venezuela Online Venezuela Site Venezuela VirtualVisor 2 Partes Radio Angel AVM Capital FM Circuito Nacional Belfort Fe y Alegría La Mega Estación Radio Zaraza Rumbera Unión RadioProgramas de Radio Conectados en Red El Espiral Digital Flash BackRadioNet Top Sunday Tu Enlace Revistas Ambrosía Analisis Internacional Arumbear Ashe AUTOmotriz La Cadena Tricolor Computer World Dinero Escenarios Espacio AutogestionarioExplorarium Iglesia Kalathos Llevame Megarevistas ModaWEB Motor NotasPerrolandia PC News Producto PC Quinto Día La Red Sonrisas Supermercado Tiempo Universitario Urbe Venezuela Analítica Zona 10 TVCinemax Globovisión Intercable RCTV Telecolor Televen TeleSur Televisora de Táchira Vale TV Venevisión Venezolana de Televisión Programas de TV Alta Densidad Music Box TVBancos & Finanzas Dinero Sudeban Banco IndustrialComunidades de Venezuela En el extranjero En el país Amigos de Venezuela Partidos políticos grandes y medianos-grandes Partido Socialista Unido de Venezuela (PSUV) Un Nuevo Tiempo (UNT) Primero Justicia (MPJ) Podemos Patria Para Todos (PPT) Partido Comunista de Venezuela (PCV) COPEI Acción Democrática (AD)Partidos políticos medianos Movimiento de Integridad Nacional (MIN Unidad) Venezuela de Primera (VDP)Unión Republicana Democrática (URD) Movimiento Republicano (DPA) Movimiento al Socialismo (MAS) Clase Media Revolucionaria (CMR) Convergencia Proyecto Venezuela (PV) Partidos políticos pequeños Consejo Nacional Indio de Venezuela (CONIVE) Visión Emergente (DPA) Movimiento Laborista (DPA) Un Solo Pueblo Fuerza Liberal (DPA) Renace Fuerza Popular Solidaridad Independiente (DPA) La Causa R (LCR) Grupo Nacional Socialista de Liberación Pro-Venezuela (PROVEN) Apertura Dignidad Patriótica (DP) Electores Libres (EL) Unidad Patriótica Comunitaria (UPC) Venezuela Somos Todos (VST) Movimiento de Concentración Gente Nueva (MCGN) Acción Agropecuaria (AA) Por Querer a la Ciudad (PQAC) Fuerza de Acciones Coordinadas de Bases por la Alianza (FACOBA) Organización Nacional Independiente (ONI) Bandera Roja (BR) Imagen Democrática (ID) La Llama de Venezuela (La Llave) Pensamiento Nacional Independientes por Venezuela DDemocracia Renovadora (DR)Organización Nacionalista Democracia Activa (ONDA) Solidaridad Constructores de un País Encuentro Nacional Partido Popular Independiente (PPI) Partido Independiente Electoral de Respuesta Avanzada (PIEDRA) Alianza Bravo Pueblo (ABP) Opina Nueva Alianza Progresista (NAPO) Izquierda Unida Venezuela Partido Nuevo Orden (NOR) Organización Utopía Partido Federal Republicano Resistencia Civil Vanguardia Popular Alianza Popular (AP) Partido Nacionalista Venezolano Carapaica M-28 Partido de la Revolución Venezolana (PRV)Partidos políticos regionales relevantes Organización Fuerza en Movimiento - OFM (Lara) Movimiento Independiente Por Maracaibo - MIPM (Zulia) Proyecto Carabobo - PC (Carabobo) Movimiento Juntos por Trujillo - MJPT (Trujillo) Mi Gente (Delta Amacuro) Partido de Alianza Social Revolucionaria - PASR (Delta Amacuro) Electores de Bolívar (Bolívar) Movimiento Emergente Regional Independiente - MERI (Delta Amacuro) FIOOP (Portuguesa) Alianza Social Independiente de Sucre - ASIS (Sucre) USTED (Carabobo) Lo Alacanzado por Yaracuy - LAPY (Yaracuy) Movimiento Regional de Avanzada - MRA (Nueva Esparta) Pueblos Unidos Multiétnicos de Amazonas PUAMA (Amazonas) MUPI (Amazonas), Ruedalo, Javu, comando nacional , día "D",megaresistencia,resistenciauniversitaria, Reforma Constitucional,Ruedalo,Javu,comandonacional,día"D",megaresistencia,resistenciauniversitaria, Reforma Constitucional, Ruedalo, Javu, comando nacional , día"D",megaresistencia,resistenciauniversitaria, orvex, orvex, Globovision , .11abril.com, Globovision, Globovision, Globovision, Globovision, Globovision, Globovision, Globovision, Globovision, Globovision, Globovision, Globovision , "NO" a Reforma Constitucional, "NO" a Reforma Constitucional, "NO" a la Reforma Constitucional, Nuevo Tiempo, Podemos,primero justicia, EL UNIVERSAL, EL NACIONAl, RCTV, golpe, Fuerzas Armadas, Guardia nacional, Últimas Noticias 2001 Analitica Business News Americas Correo del Caroni The Daily Journal [In English] Descifrado (Caracas) Diario El Aragueño Diario El tiempo (Trujillo) Economía Hoy (Caracas) El Carabobeño El Caroreño El Globo El Mundo El Nacional El Norte El Periodiquito EL Regional del Zulia (Ciudad Ojeda) El Siglo El Sol De Margarita (Isla Margarita) El Universal (Caracas) Globovision (Caracas) Notitarde.com (Valencia) Panorama Digital (Maracaibo) Quinto Dia (Caracas) Tal Cual (Caracas) Temas de Venezuela (Caracas) Ultimas Noticias Union Radio VCambio Venezuela al Dia, Ruedalo, Javu, comando nacional , día "D",megaresistencia,resistenciauniversitaria, Reforma Constitucional, Ruedalo, Javu, comando nacional , día "D",megaresistencia,resistenciauniversitaria, Reforma Constitucional, Ruedalo, Javu, comando nacional , día "D",megaresistencia,resistenciauniversitaria, orvex, orvex, Globovision , .11abril.com, Globovision, golpe, Fuerzas Armadas, Guardia nacional, Últimas Noticias 2001 Analitica Business News Americas Correo del Caroni The Daily Journal [In English] Descifrado (Caracas) Diario El Aragueño Diario El tiempo (Trujillo) Economía Hoy (Caracas) El Carabobeño El Caroreño El Globo El Mundo El Nacional El Norte El Periodiquito EL Regional del Zulia (Ciudad Ojeda) El Siglo El Sol De Margarita (Isla Margarita) El Universal (Caracas) Globovision (Caracas) Notitarde.com (Valencia) Panorama Digital (Maracaibo) Quinto Dia (Caracas) Tal Cual (Caracas) Temas de Venezuela (Caracas) Ultimas Noticias Union Radio VCambio