Finansierar USA en del svenska journalister eller en del svenska medier?
Publicerad av Simon Bolivar Studiecenter
Frågan är högaktuell då skandalen om USA:s finansiering om medier och journalister i minst 70 länder har avslöjats(1). I Sverige utmärker sig DN och Sveriges Radio för att till punkt och prick ansluta sig till USA:s propagandakrig mot olydiga länder i världen.
DN har gjort det igen. Denna gång genom ledarskribenten Lisa Bjurwald har DN lyckas publicera en minst sagt grotesk beskrivning av demokratiseringsprocessen i Venezuela.
Enligt Bjurwald påstår i sin artikel "I Castros Laboratorium"(2) att "Venezuela styrs numera enligt Kubas framgångsrecept - förtryck, ofria val och ett iskallt företagsklimat". Venezuelas president har enligt henne även en privat armé bestående av 380 000 man. Det är glädjande att svenska journalister såsom Lisa Bjurwald bryr sig ifall demokrati och mänskliga rättigheter respekteras i andra delar av världen, speciellt där svenska ekonomiska intressen hotas. Vad tycker Lisa Bjurman och DN om demokrati i Israel eller Colombia där tusentals människor massakreras varje år av liberalinfluerade krafter? I Colombia har både regeringen och storgodsägarna privata arméer som styckar sina offer, d v s vänsteranhängare i bitar, innan dessa dödas. Dessa privata arméer, högerinspirerade paramilitära styrkor, tränas i israeliska träningsläger.
I Venezuela har president Hugo Chavez och faktiskt minst 50 % av befolkningen valt att sätta stopp för européernas och nordamerikanernas plundring av landets rikedomar. Stödet till Chavez har vid nio tillfällen påvisats i internationellt kontrollerade valprocedurer. Detta accepterar inte skendemokraten Bjurwald. Venezuela och även Kuba har alltför stort stöd i resten av Latinamerika. Venezuelas och Kubas demokatimodeller ses som ett exempel att följa i kontinenten. Att Kuba är en diktatur är ett påstående som endast tas upp i USA och Europa numera, inte alls i Latinamerika eller andra kontinenter. Därför måste dessa länder demoniseras i svensk press. Varje ledare eller land som väljer en oberoende politik och som begränsar de utländska bolagen att plundra sina länder är dömt att utsättas för mediemonopolets och "världssamfundets" vrede. Befolkningen i Venezuela förbereder sig för att bemöta och försvara sig både mot colombianska paramilitära styrkor som redan nu finns i landet och en kommande amerikansk invasion. Därför finns det 1.5 miljoner venezuelaner som är bereda att försvara landet. Detta kallar Bjurwald för en privat armé.
Diktatorn Chavez låter oppositionen ha kontroll över 90 % av all massmedia i landet. Kuppmakarna som 2002 försökte avsätta Chavez år 2002 går fria och USA:s ambassadör har intagit sin nya roll som professionell oppositionell agitator och reser runt om i landet. Oppositionella journalister är så fria att de kan uppmana folk att mörda presidenten utan att de ens åtalas. Hur många människor har torterats i Diktaturens Venezuela eller för den delen på Kuba som Bjurman vill gärna ta som en referens för vad en diktatur är?
De sociala förbättringarna som venezuelanerna har tagit del av och som ses som ett exempel för demokratisering i kontinenten oroar de svenska skendemokrater. Att länder sätter stopp för rofferiet får de svenska så kallade liberaler att se rött. Därför väljer en del av dessa liberaler som av någon konstig anledning sitter som journalister att med rena lögner och påhitt angripa obekväma ledare. Så är fallet med Kuba och Venezuela. Så är också fallet med Zimbabwe där Mugabe försöker att genomföra en efterlängtad jordreform och en gång för alla bli av med den koloniala ekonomiska dominansen och européernas skandalösa stöld av landets jordarealer.
Trots alla journalister som Bjurwald och trots alla falska demokrater som kommer till tals i de så kallade demokratiska fria medier går Latinamerika med hjälp av Kuba och Venezuela mot en ny regional ordning. Det är en ordning som sätter stopp för utländsk inblandning och som skapar grunderna för en oberoende och välmående region. Latinamerikas första regionala bank, bildande av en regional militärallians utan USA, den regionala integrationen inom ALBA som grundas i rättvisehandelsprinciperna är bara några tecken på kontinentens och dess alternativa projektets frammarsch.
Journalisten Lisa Bjurwald skriver utifrån sin maktposition i en etablerad media ren propaganda. Vad DN och Lisa Bjurwald gör är ett brott mot rätten till fri och objektiv information som varje så kallad liberal borde känna till.
Bjurmans ursinniga angrepp på Venezuela och Kuba är ändå ett bra tecken för vad som händer i Latinamerika. När hundarna skäller är det för att saker och ting går åt rätt håll säger man i Latinamerika. Och det stämmer väl. De regeringarna i Latinamerika som öppnar dörren åt utländska intressen och låter länderna plundras på naturresurser får ofta beröm av den så kallade världssamfundet. Chile, Colombia, Peru och Mexiko är några exempel. Dessa länder prisas internationellt för sin demokratimodell trots att i samtliga dessa länder utsätts politiska motståndare för våld, tortyr och mord.
Bjurwalds och DN:s agerande får en att tänka på den amerikanska finansieringen av journalister och medier världen över. Hur många svenska journalister finns med i USA:s avlöningslista? Jag vill inte anklaga någon för att vara det men misstanken finns. Med tanke på angreppets karaktär och dess totala brist på objektivitet eller verklighetsförankring så undrar jag bara.
Det är också lite synd om Bjurwald som är tvungen att komma med påståenden som inte ens de mest rabiata Chavez eller Castros motståndare kan komma med, nämligen att självständighetsprojektet i Latinamerika skulle ha misslyckats.
Man hittar artikel här:http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=796902
Latin America, Venezuela, Brazil, Argentina, Chile, Allende, Nicaragus, Ecuador, Cuba, Chavez, Ibero America, Alternativa Bolivariana, Bolivar, UNASUR, ALBA, Socialismo siglo 21, Daniel Ortega, Fidel Castro, Correa, Lula Da Silva, aporrea, Globovision, Telesurtv, Agencia Bolivariana de Noticias, prensa Latina, hispano America, Simon Bolivar, terrorismo mediatico, democracia, patria, libertad, dignidad, revolucion Bolivariana, Mercosur, Petrocaribe, Hugo Chavez Frias, Orvex, No+ Chavez, No más, Medios ; Venezuela, Chavez, Lisa Bjurwald, Alfolso Keller, DN; DN; DN; Propaganda, Liberaler, SILC, Nyliberaler, Moderater, Folk partiet, massmedia, media monopol,
torsdag 26 juni 2008
Allende 100 år Salvador Allendes sista tal till sitt folk
"Detta är säkert sista gången jag har möjligheter att rikta mig till Er. Flygstridskrafterna har redan bombarderat Radio Portales och Radio Corporacións sändartorn.
I mina ord finns ingen bitterhet, bara besvikelse. Mina ord kommer också att bli ett samvetskvalets straff för dem som har svikit sin ed: dessa chilenska soldater, dessa officerare och överbefälhavare, amiral Merino, som utnämnt sig själv, för att inte tala om herr Mendoza, en krypande general, som ännu igår försäkrade regeringen sin trohet och lojalitet, och som även utnämnt sig till kravallpolisens högste chef.
Inför sådana fakta återstår för mig bara en sak att säga till arbetarna: Jag kommer inte att avgå. Jag har ställts inför ett historiskt val och jag är beredd att betala med mitt liv för folkets lojalitet. Samtidigt vill jag säga, att jag är säker på att den sådd vi sått i tusentals och åter tusentals chilenares tappra sinnen inte kommer att kunna förkvävas. Militärerna har den fysiska makten, de kan förslava folket, men de sociala processerna går inte att hejda, varken med brott eller med våld. Historien är vår, och det är folken som utformar den.
Arbetare i mitt fosterland! Jag vill tacka Er för den lojalitet, som Ni alltid hade förtroende nog att ge en man som bara gjorde sig till tolk för den stora strävandena efter rättvisa, som gav sitt ord på att han skulle respektera författningen och lagarna - och som höll sitt ord. I det här avgörande ögonblicket vänder jag mig till er för sista gången och ber Er att dra nytta av denna lärdom: Det utländska kapitalet, imperialismen, i förening med reaktionen, skapade det klimat som fick de tre vapenslagen att bryta sin tradition - en tradition som försvarats av män som general Schneider och som bekräftats av major Araya, både offer för representanter för samma överklass som nu, hemma i sina villor, hoppas att med främmande hjälp kunna återerövra makten för att försvara sina jordagods och sina privilegier.
Jag riktar mig framför allt till arbeterskan, som arbetade hårdare, till modern, som visste hur varmt barnen låg oss om hjärtat. Jag riktar mig till de fria yrkesutövare, de patrioter, som - bara för några dagar sedan- trotsade den strejk som stöds av inflytelserika kårsammanslutningar, dessa klassamhällets fackorgan, som är till att försvara de privilegier som det kapitalistiska systemet unnar några få av dess medlemmar.
Jag talar till ungdomen, till dem som sjöng och som skänkte sin glädje och sim kampanda. Jag riktar mig till den chilenske mannen, till arbetaren, till bonden, till den intellektuella, till alla dem som kommer att bli förföljda; ty fascismen har redan varit närvarande i vårt land sedan dagar och åter dagar tillbaka - det har visat sig i form av terroristattentat av skilda klass, sprängda broar, avskurna järnvägar, förstörda olje- och gasledningar m.m. Men de som bordet ha talat...(här dränks rösten i skottsalvor och bombexplosioner). Historien ska döma dem!
Säkert kommer snart denna sändare, Radio Magallanes, att tystas, och min röst lugna ton kommer inte längre att nå fram till Er, men det gör detsamma. Jag kommer ändå alltid att förbli hos Er, i Era minnen, där jag åtminstone ska bli ihågkommen som en hederlig man, en man som var solidarisk med arbetarna. Folket bör försvara sig men inte offra sig. Folket bör inte låta sig trampas ner eller massakreras, men det kan inte heller låta sig förödmjukas.
Arbetare i mitt fosterland! Jag tror på Chile och på dess framtid. Det kommer att komma nya tider och nya män. I dessa svåra och bittra ögonblick, när förräderiet ser ut att ha segrat, ska Ni veta att förr eller senare - troligen förr - kommer de breda avenyer att öppna sig på nytt, där fria människor går fram för att bygga ett bättre samhälle.
Leve Chile!
Leve folket!
Leve arbetarna!
Det är mina sista ord, och jag är övertygad om att mitt offer inte är förgäves. Jag är övertygad om att de i varje fall kommer att utgöra en moralisk lärdom, som ska tjäna till att straffa trolösheten, fegheten och förräderiet."
Latin America, Venezuela, Brazil, Argentina, Chile, Allende, Nicaragus, Ecuador, Cuba, Chavez, Ibero America, Alternativa Bolivariana, Bolivar, UNASUR, ALBA, Socialismo siglo 21, Daniel Ortega, Fidel Castro, Correa, Lula Da Silva, aporrea, Globovision, Telesurtv, Agencia Bolivariana de Noticias, prensa Latina, hispano America, Simon Bolivar, terrorismo mediatico, democracia, patria, libertad, dignidad, revolucion Bolivariana, Mercosur, Petrocaribe, Hugo Chavez Frias, Orvex, No+ Chavez, No más, Medios ; Venezuela, Chavez, Lisa Bjurwald, Alfolso Keller, DN; DN; DN; Propaganda, Liberaler, SILC, Nyliberaler, Moderater, Folk partiet, massmedia, media monopol,
I mina ord finns ingen bitterhet, bara besvikelse. Mina ord kommer också att bli ett samvetskvalets straff för dem som har svikit sin ed: dessa chilenska soldater, dessa officerare och överbefälhavare, amiral Merino, som utnämnt sig själv, för att inte tala om herr Mendoza, en krypande general, som ännu igår försäkrade regeringen sin trohet och lojalitet, och som även utnämnt sig till kravallpolisens högste chef.
Inför sådana fakta återstår för mig bara en sak att säga till arbetarna: Jag kommer inte att avgå. Jag har ställts inför ett historiskt val och jag är beredd att betala med mitt liv för folkets lojalitet. Samtidigt vill jag säga, att jag är säker på att den sådd vi sått i tusentals och åter tusentals chilenares tappra sinnen inte kommer att kunna förkvävas. Militärerna har den fysiska makten, de kan förslava folket, men de sociala processerna går inte att hejda, varken med brott eller med våld. Historien är vår, och det är folken som utformar den.
Arbetare i mitt fosterland! Jag vill tacka Er för den lojalitet, som Ni alltid hade förtroende nog att ge en man som bara gjorde sig till tolk för den stora strävandena efter rättvisa, som gav sitt ord på att han skulle respektera författningen och lagarna - och som höll sitt ord. I det här avgörande ögonblicket vänder jag mig till er för sista gången och ber Er att dra nytta av denna lärdom: Det utländska kapitalet, imperialismen, i förening med reaktionen, skapade det klimat som fick de tre vapenslagen att bryta sin tradition - en tradition som försvarats av män som general Schneider och som bekräftats av major Araya, både offer för representanter för samma överklass som nu, hemma i sina villor, hoppas att med främmande hjälp kunna återerövra makten för att försvara sina jordagods och sina privilegier.
Jag riktar mig framför allt till arbeterskan, som arbetade hårdare, till modern, som visste hur varmt barnen låg oss om hjärtat. Jag riktar mig till de fria yrkesutövare, de patrioter, som - bara för några dagar sedan- trotsade den strejk som stöds av inflytelserika kårsammanslutningar, dessa klassamhällets fackorgan, som är till att försvara de privilegier som det kapitalistiska systemet unnar några få av dess medlemmar.
Jag talar till ungdomen, till dem som sjöng och som skänkte sin glädje och sim kampanda. Jag riktar mig till den chilenske mannen, till arbetaren, till bonden, till den intellektuella, till alla dem som kommer att bli förföljda; ty fascismen har redan varit närvarande i vårt land sedan dagar och åter dagar tillbaka - det har visat sig i form av terroristattentat av skilda klass, sprängda broar, avskurna järnvägar, förstörda olje- och gasledningar m.m. Men de som bordet ha talat...(här dränks rösten i skottsalvor och bombexplosioner). Historien ska döma dem!
Säkert kommer snart denna sändare, Radio Magallanes, att tystas, och min röst lugna ton kommer inte längre att nå fram till Er, men det gör detsamma. Jag kommer ändå alltid att förbli hos Er, i Era minnen, där jag åtminstone ska bli ihågkommen som en hederlig man, en man som var solidarisk med arbetarna. Folket bör försvara sig men inte offra sig. Folket bör inte låta sig trampas ner eller massakreras, men det kan inte heller låta sig förödmjukas.
Arbetare i mitt fosterland! Jag tror på Chile och på dess framtid. Det kommer att komma nya tider och nya män. I dessa svåra och bittra ögonblick, när förräderiet ser ut att ha segrat, ska Ni veta att förr eller senare - troligen förr - kommer de breda avenyer att öppna sig på nytt, där fria människor går fram för att bygga ett bättre samhälle.
Leve Chile!
Leve folket!
Leve arbetarna!
Det är mina sista ord, och jag är övertygad om att mitt offer inte är förgäves. Jag är övertygad om att de i varje fall kommer att utgöra en moralisk lärdom, som ska tjäna till att straffa trolösheten, fegheten och förräderiet."
Latin America, Venezuela, Brazil, Argentina, Chile, Allende, Nicaragus, Ecuador, Cuba, Chavez, Ibero America, Alternativa Bolivariana, Bolivar, UNASUR, ALBA, Socialismo siglo 21, Daniel Ortega, Fidel Castro, Correa, Lula Da Silva, aporrea, Globovision, Telesurtv, Agencia Bolivariana de Noticias, prensa Latina, hispano America, Simon Bolivar, terrorismo mediatico, democracia, patria, libertad, dignidad, revolucion Bolivariana, Mercosur, Petrocaribe, Hugo Chavez Frias, Orvex, No+ Chavez, No más, Medios ; Venezuela, Chavez, Lisa Bjurwald, Alfolso Keller, DN; DN; DN; Propaganda, Liberaler, SILC, Nyliberaler, Moderater, Folk partiet, massmedia, media monopol,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
